- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
82

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kärleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

»EN KÄRLEKEN.

Då var clet på vippen med Gretas förnuft. Så hon
stirrade på liket med tårlösa ögon! Så hon talade till
honom, där han låg, stor och krossad och stel, den nyss så
starke och manhaftige, och sådana ord, som stötvis vältrade
fram öfver de bleka och skälfvande läpparne på den arma
Greta. Ah, du kärlek, hvilket outgrundligt, bottenlöst och
rytande haf är icke du!

Vi trodde som sagdt alla, att Greta skulle mista
förståndet, när vi kommo till Uppebo med karlens lik i
spjäl-häcken. Det var i våren, precis som nu. Ärlorna hoppade
på vägen framför hästen och sipporna nego och logo på
dikesrenarne.

Det var midt i vårsolskenet som hösten bröt in öfver
Greta. Vi tyckte rent af att det skymnade till.

Men just när Greta hade kastat sig öfver den döde
och liksom höll på att kväfvas, kom hennes lille pojk fram
och nappade henne i kjolen.

— Väck honom inte, för då blir han arger! sa’ den lille.

Så snart hon fick se och höra pojken, blef det bättre

med henne. Kanhända kom hon att tänka som så, att hon
måste taga sitt förnuft till fånga för den lilles skull och
att hon måste lefva lifvet för denne.

Hon lugnade sig till sist och lefde se’n verkligen för
sonen sin. All sin kärlek, som var mäktig så oerhördt
mycket, öfverflyttade och koncentrerade hon på Anders.
Hon släpade och arbetade för honom, vakade och svälte
ibland för honom och till honom satte hon allt sitt hopp.

— Hon bara skämmer bort honom. En ska få si, att
ho’ inte får annat än sorg och skam afen! lät folket.

Och det såg verkligen ut som om folket den gången
profeterat sant.

Anders blef nog en stor och stark och grann gosse,
men han blef omöjlig att styra. Han blef en sådan där
gök, som aldrig ville gå under någens kommando, som
aldrig ville lyda några befallningar eller rätta sig efter hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free