Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KÄRLEKEN.
hur det var, men han drogs till henne. På samma gång
skämdes han likväl för henne och för sig själf också. För
första gången kom det för honom, att lifvet skulle vara
djädringen så härligt tillsammans med den där lilla burriga
hoppetossan. Men hvilken tös i världen skulle väl våga gå
jämnsides med honom för alltid?
Så blef där, förstås, ett litet kolifej i Blankebo, när
gö-karne vankats. Där var nå’n som sa’ ett glåpord till
Anders och så fick denne fatt i gossen och ville hyfva ut
honom genom fönstret efter sitt gamla manér. Men det blef
ingenting af den gången. Det var någon, som kom emellan.
— Nix, det får du inte, Anders! Jag ställer mig
framför, förstår du. Och lyder du mig, så töcker jag om dej!
Det var Kajsa i Rydhemmet. Men den vilde pojken
ville inte ge med sig ändå. Det var ju mot hans natur,
kantänka. Då höjde hon sig på tå och hviskade i örat på’n.
— Lyder du mej inte — så, så, ja — töcker jag om
dej ändå!
Ser ni, godt folk, det låter underligt, men de orden
knäckte Anders för alltid. Det var som hade han fått en
elektrisk stöt. Han rent af darrade till och släppte
ynglingen, som han velat dänga ut och misshandla. Hans ögon,
som nyss glott så hårdt och hvasst, fingo ett blidt och
vackert uttryck, och vi kände knappt igen rösten på’n, när han
ögonblicket efteråt sa’:
— Ja, honom ska’ jag inte röra. Men så tar jag dej
i hans ställe.
Och så tog han Kajsa om lifvet så vackert och varligt
som hade hon varit af silke och glas och gick bort med
henne från lekstugan. Kajsa följde med midt för näsan på
oss, följde honom precis som hon inte haft någon egen
vilja. Och vi bara gapade efter dem och undrade om hon
var vettig och huru det skulle sluta.
Hvad de pratade om den kvällen, det vet Gud och
stjärnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
