- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
93

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grannsämja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNSÄMJA.

ingen trodde, att du skulle lefva dagen öfver! ropade
vännerna och voro alldeles bestörta.

Jag trodde att jag skulle sjunka ner genom stallgolfvet,
där jag stod. En sådan evinnerlig skam, att bli bedd för,
när man bara var kalassjuk! Så’nt har väl aldrig varit
sport förr i vårt land.

—- Vi trodde att du fått slaget, för du åt allt väl hårdt
i går, suckade Efraim i Bygget.

— Och drack gjorde du allt mer än hälsosamt var,
tilläde Gustaf i Mossen.

— Och det ser en nog ibland, att folk bli rörda af
slag, när kroppen får i sig mer än den tål vid, utlät sig
Sven i Backen. Så vi trodde att det var på utspel med
dej, när bönera gingo från predikstolen. Därför masade vi
hit. Gualof, att du liar bättrat dej, för du behöfver nok lefva
än en tid.

Jag höll på att bli galen, där jag stod, när jag tänkte
på att det svinet i granngårn besvärat präst och församling
ocli gycklat med det heliga ocli gjort mej till ett spektakel
ocli gäck i hela socknen.

Men jag sa’ vännerna hur det gått till, hur jag legat
och varit ett grand kalassjuk i soluppgången, hur Sven
kommit in och inbillat min käring, den sjåtan, att jag låg i
själatåget, hur han narrat henne att nära på förbränna min
kropp med tallrikar och tegelsten samt hur han se’n för
att fullborda sitt bofstreck hissat henne att låta prästen be’
för mej i församlingen och önska mej en salig ändalykt,
när jag bara var lite dufven efter det stora kalaset. .Jag
tänkte att karlarne skulle bli arga och erbjuda sig gå bort
och smörja upp Sven åt mej. Men de bara grinade, de
syndapaltarne. Och så fick jag lof ge dem bå’ middag och
kaffe, hvilket kostade mej flere riksdaler, utom besväret och
förargelsen.

Jo, en sådan granne har jag. När jag nu kommer ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free