- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
117

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När högmodet växer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR HÖGMODET VÄXER.

117

Men öfver den manövern blef den fromme garfvaren
alldeles ursinnig. De bägge helige svågrarne drabbade ihop,
och där kastades ord dem emellan, hvilka inte voro så öfver
sig kristliga eller kärleksfulla. Ty när det blir fråga 0111
pengar och konkurrens, får vår Herre gunås hålla till godo
med att sitta emellan och bli’ glömd.

— Ja’ ska’, min själ, allt bota dej för stöflarne, din
fähund, och barka huden åt dig, din skrymtare och
högfärds-ande! röt garfvaren.

— Dra’ du åt helsefyr mä’ dej! Vi lefva i ett fritt
land, vet du dä’, du bölande tjur i Basan! Ja’ har
rättighet att sälja hva’ ja’ vell! Gack ur min åsyn, ty du är
en affälling, du har fallit ur nåden, din förbanskade
girigbuk, och i sångföreningen kommer du inte att sjunga bas
fler gånger! genmälde f. d. färgaren och dref ut svåger sin.

Men åtta dagar därefter hade garfvaren tagit hem två
vagnslaster mjöl ifrån Motala och knäckte till att sälja det
1 krona billigare pr säck än svågern.

När färgaren förnam detta, förvandlade han sin hy och
satte sitt mjölpris 50 öre under garfvarns.

Då tog denne hem kaffe och sill och salt och socker
samt höll sig i pris stadigt under sin trosförvant.

— Du fördärfvar dig. på det här viset! Bry dig inte
om handeln utan håll dig till garfveriet! rådde vi. Men
han bara tittade illa och bet på tänderna.

— Här må gärna en tusenlapp spela, dä’ ger jag
tusingen, bara ja’ kan få stuka den drummelen! mente han.

Ocli färgaren ville naturligtvis inte heller gifva tappt,
ty det bodde en stor ande i honom.

IJan sänkte och sänkte sitt pris på allt, som garfvaren
tog hem och sålde sig till förlust.

— Har han lust att dansa, så ska’ ja’ spela för honom,
den uslingen! rasade han.

På det viset hålla de nu som bäst på att utarma hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free