- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
135

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikodemus i Föreberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NIKODEMUS I FÖREBERG.

135

Det var emellertid som på ett hår när, att han vändt om
ensam, då han fick se henne. Kors, det var en stor och
fet mähska, grann, klädd i hatt och handskar och fin kappa
Så värst ung var hon just inte, men djäringen så bra såg
hon ut. Inte passade hon i Föreberg.

— Ho’ har nok misstaget sej! inte vell ho’ stå för ett
bonnahus, så dä’ är kanske så godt vi siderar och ho’
vänner om! sa’ Nikodemus till henne, när de träffades på
perrongen.

Men hon var ett fullvaggadt fruntimmer, som, förstås,
för tillfället stod utan all anställning. Därför plirade hon
mot den arme Nikodemus och svarade:

— Dä’ är väl ingen skam å göra hvad som helst, när
dä’ ä’ ärligt. Och ja’ kan allting. Tag ni min koffert, så
kila vi i väg mä’ det samma!

— Men ho’ får skölla sej själf, om ho’ blir messbelåten!
inföll Nikodemus.

— Ja, gubevars! Vi ska’ nog bli öfverens! log hon
tillbaka. Så åkte de af mot Föreberg.

Hon fogade öfver ett sådant lätt målföre. Hon hade,
kantänka, var’t ute så mycket och därför kommo hon och
Nikodemus snart i lifligt samspråk med hvarandra. De
hade inte färdats en half fjärdingsväg, förr än hon visste
att Nikodemus var barnlös och stod sig godt och var skuldfri.

■— Vi ska’ nog sköta’t! läspade hon och flyttade sig
närmare Nikodemus i sätet och log och gjorde sig till och
stötte honom med armbågen i sidan, så karlen blef liksom
varm och liflig i kroppen.

Han tittade under lugg på henne och kunde icke
underlåta tycka, att det var annat till ställning på henne än på
salig Lisa.

Grufligt förståndigt tyckte han att hon talade om båd’
ett och annat. Hon fördömde ungdomens lättfärdighet och
tjänstefolks pretentioner — och slängde en och annan gång
in litet bibelspråk i sitt tal. Hon var, som sagdt, fullvaggad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free