Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikodemus i Föreberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIKODEMUS I FÖREBERG.
Dä’ ä’ bestämdt en dundermän’ska! tänkte Nikodemus.
Hon kom honom emellertid allt närmare i sätet, hvilket
han fann godt och behagligt. Och så såg hon så underligt
på honom och klatschade med ögonen, så han erfor liksom
behof af att lägga vänstra armen om lifvet på henne. Men
det tordes han inte.
— Men kommer tid, kommer råd! tänkte han och kände
sig riktigt belåten med världen.
Omsider nådde de Föreberg.
— Si, så trefligt här sir ut. Här kommer ja’ att trifvas!
sa’ hon, när hon klef ner ur schäsen. — Och här ska’ ni
få en liten kyss för go’ skjuts och vänligt mottagande!
Innan Nikodemus visste ordet af, där han stod med piskan
i näfven på backen, hade hon verkligen kysst till honom.
Hon var, månntro, utstuderad, den harpan. Eller hur?
Kyssen knäckte Nikodemus tvärt. Det blef liksom dimma
för ögonen på’n. Han var, kantänka, icke van vid sådan
mat. Han glömde rent af att vattna hästen och var så
förbryllad och så lycksalig, att det var med knapp nöd, han
fick selen af djuret. Han gick som i en dröm.
Tio minuter efteråt hade den nya människan fått hand
om hvarenda nyckel i Föreberg. Nikodemus visade henne
livar allt var till finnandes, bå’ soflet och kaffet och sockret
och hela kosidangsen.
—- Säj bara till, när det ta’r slut! lät han. Hon hade
tagit knäck på honom i ett enda tempo. Hon visste
synbarligen hur en änkeman skulle tagas. När hon sedan
satte på kaffet, smatt Nikodemus ut och mjölkade korna själf.
Kan man tänka sig sån’t. Ett svårt och ovant göra
var det för honom. Han stönade och svettades och skällde
på korna, när de inte stodo still, slog ut hälften af mjölken
och hade brådt som en tosing. Men gick gjorde det. Se’n
fodrade han och bar in ved och vatten och uträttade själf
hvarenda syssla. Hvem skulle väl trott sådant om
Nikodemus, den forne latmasken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
