- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
141

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - God ränta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jaha, go’ vänner, en sådan där resignation hjälper folk
att bära den smutsiga påse, i hvilken man tigger »säasäd»
och sättpotatis.

Jag tror fördenskull, att det är lyckligare att få gömma
sin nöd långt borta i en enslig vrå, fjärran från bullret,
ostörd af dem, som tanklösa dansa och piruettera utanför
nödens portar.

Men det var det jag ville säga, att

»Ser du en usling vid vägens rand,
Räck ut din hand;
Det hugnar att hjälpa och hjälpas ibland.»


— — —

Klas Jönsson i Gummemåla by var en stor bjässe och
en maffig halfgårdsbonde, den förnämste för resten i hela
byn. Han stod sig bäst och åt likast. Men han hushållade
väl och gaf inga stycken bort.

När de fattiga backstugusittarne kommo ner till
Gummemåla i vårdagarne för att be om utsäde till sina täppor,
så fingo de minsann icke många korn af Klas Jönsson.
Hade han någon slösäd till hands, dängde han kanske till
dem några näfvar däraf. Men nog fingo de lika många
skällsord’ som grobara korn och fullt ut lika mycket ovett
som det var ogräsfrön bland den säd han kastade ner i
deras påsar.

— Di fattie vell rent runera oss. Finge di allt hva’
di pocka på att få, skulle en annan snart bli tvungen att
gå ifrå’ bå’ gård och grund, plägade han säga. Och det
var inte utan att han förmanade sina grannar och andra
bönder, att inte vara för gifrunda mot de fattige.

— En ska’ inte vänja dem ve’ nåra ovanor; dä ha di
ingen betjäning af, mente han.

Särdeles var han sträng och hånfull mot Petter i
Gummemåla Södergård för dennes godhjärtenhet. Petter var
den minst burgne i hela byn, men hos honom fingo de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free