- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
151

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värre än Ryssen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRRE ÄN RYSSEN.

151

— Jag tror förr att det är brännvinet, som lurat in
dej i stian, genmälde jag och flydde honom en halmsudd
att ansa af sig med ett grand.

När jag trattat i honom de där orden om brännvinet,
föll han synbarligen på. Han sa’ inte ett ord, utan bad att
få låna ett par träskor. Se’11 drog han sina färde och nämnde
inte ens en halfdragen ande om prästskatten. Han skämdes
kan veta.

Men tänk nu på den stackars hustrun, som var tvungen
att ta’ emot honom vid hemkomsten, så handterad som han
var efter vistelsen i stian. Stackars kvinnor, som få
välkomna sådana jössar. Sannerligen man kan undra på, om
de säga ett litet ord vid sådana tillfällen.

Men tänk nu efter. När brännvinet kan till den grad
genera och förnedra och nedsätta till och med en sexman,
som är ute och kräfver prästskatt, hvad skall det då icke
kunna åstadkomma med vanliga simpla människor, sådana
som du och jag? Tänk bara efter.

At häcklefjäll med allt livad brännvin heter!

Pojkarne fingo smörj, när de kommo hem i solakvällen.

Så kan jag nämna hvad som hände skogshandlare
Månsson i vintras.

Johan i Pålsliemmet skjutsade herr Månsson till Oset,
där han skulle köpa en skogspark af Sven Israelsson. Nu
är herr Månsson liksom alla andra skogshandlare en
ill-fundig och synddrypande man och därför hade han med
sig en kutting trallarevatten till Oset, för att därmed bedåra
Sven Israelsson och lura honom vid köpet.

Nå, där dracks och pratades stora och gedigna ord.
Herr Månsson hoverade sig och vräkte sig och var en
gruf-lig bjässe. Men Sven stod sig. Där dracks och dracks
timme efter timme. Men Sven lät icke bedraga sig. Till
sist blef: i stället herr Månsson själf så pass, att han icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free