Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hjärtslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjärtslag.
När jag ibland under senhösten sitter och tittar på
min gamla lönn, som står så ärevördig på gårdsplanen,
förefaller det mig som om löfven hade fasligt svårt att
falla af henne. Gula ä’ dom, skrynkliga och spröda och
torra. Det finns inte ett dyft till saft uti dem, och när
kvällvinden rör vid de stackarne, som äro rakt som
utlefvade, så rasslar det i dem.
Men de tyckas ändå ha svårt att falla af till fullo,
så att man kan få räfsa bort dem och göra fint på planen.
De synas rent af med envishet vilja hänga kvar vid
grenarne, liksom bäfvade de för att släppa sina tag och
fästen.
Blott några stycken i sänder falla ner i gruset, malas
sönder under våra fötter samt sprida denna unkna
liöst-doft, som stämmer ner våra själar och slappar vår lust.
— Kratta bort löfvet! sa’ jag en dag till den gamle
drängen.
— Åh, dä’ lönar sej inte förr’n fällningen ä’ slut. Dä’
mesta löfvet hänger ju fast än, svarade han och tittade
upp i trädet.
— Men hvem vet när fällningen blir fullständig? Det
kan ju dröja i veckotal än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0170.html
