Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En syndapalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SYNDAPALT.
177
ha’ ni inte rätt å spotta snus i mitt socker. Och kommer
ni hit för att söka tvinga mig te’ nedsättning i mina priser,
så tjänar de ingenting te’, för den lilla avance jag har, den
behöfver jag, brummade handlarn, som inte visste, hvad
han skulle tänka om oss, där vi stodo grundrika utanför
disken och glodde illa på bå’ handlarn och bokhållaren,
förnämligast på den senare.
•— Vi ha inte bedt handelsmannen att få köpa någon
slags »avansch», och inte vet ja’ heller hvad dä’ ä’ för slags
delikatess eller lektyr. Ä’ dä’ nå’n nymodig anschofisk så
får han behålla honom själf. Vi ge attan hans »avansch»,
eller hvad det heter. För dä’ ä’ väl i alla fall inte annat
än nå’t, som han vell söka lura bönder med. Men han nös
sej den gången! Behåll han sin »avansch» te dess han
surnar eller ruttnar eller dunstar bort! Vi ä’ inga
speke-lanter på’n. Utan vi ha kommit hit för att tala om en
annan affärd! dundrade Jösse, som började bli varm och
komma i tagen med att hålla tal.
Handlarn drog på munnen, och den synddrypande
bok-hållarn hångrinade oss midt i synen, fast vi utgjorde en
deputation. Ni kan förstå hur dan han är, ty en riktig
mänska grinar inte åt en kommitté eller deputation.
— Grina ni i häcklefjäll och inte åt oss, för ja’ ä’
säker på, att åtminstone du, spoling och skrangelhane, ska’
skratta lagom, när du får höra, hvad här är fråga om, röt
Jösse och dängde näfven i disken, så att våg och lod och
andra grejor, som stodo där, hoppade hit och dit.
— Men hvad i all världen är det då fråga om? Har
jag inte alltid behandlat er ärligt? sporde handlarn och
började draga öronen åt sig, som man plär säga.
— Dä’ ä’ inte nu fråga om den saken, fast dä’ kan
va’ bå si och så med ärligheten. Men man får ju inte
begära mer än tre marker talg utå’ en träbock eller nå’n
öfverdrifven ärlighet, utå en handlingsman. Dä’ veta vi,
gunås. Vi ä’ i alla fall komna hit i en annan affär.
I furumo och på slåtteräng. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
