Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En syndapalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dä’ är alldeles färskt, snyftade han.
Och en del af oss lade in snus i mun, en del snusade.
Men kan ni tänka er en sådan afgrundsande till pojk!
Vi hade inte kommit långt, förrän vi upptäckte, att han
blandat en faslig hop sådan där Cayennepeppar i snuset.
De, som snusat, började nysa i ett evinnerligt nysande,
så att samtliga deras näsor sprungo i blod. Och vi, som
lagt in snuset i mun, mådde ingalunda bättre. Det sved,
som om den värsta eld flammat i våra gap. Det hjälpte
inte att spotta, ej heller halp det, att vi lade oss ner på
magarne och drucko ur dikena vid vägen. Det var rent
rysligt. Vi tyckte att munnarna blifvit stora som logdörrar.
Ögonen runno på oss och vi kunde knappt andas ej heller
svärja.
Deputationen tog sig inte just bra ut, där den skred
fram på vägen. Och folk, som mötte oss, trodde att vi
voro fulla samt att vi varit i slagsmål, på grund af det
blod, som frustade ur näsorna på dem af oss, hvilka skredo
fram under ett ideligt och fruktansvärdt nysande. Dessa
senare kunde heller inte säga ett endaste ord. De förmådde
bara nysa och det var då mer än underligt, att de inte nöso
ihjäl sig. Vi andra blefvo skinnlösa i munnen och kunde
knappt tära en matbit på åtta dars tid.
Så gick det med den deputationen. Men det värsta
var, att vi inte kunde lagfora bokhållarn, ty då hade det
eländiga missfostret fått häradsrätten och allt folket att
skratta åt oss på köpet.
Men smörj fick han.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
