Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett illdåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där stod han och skakade och grät timma efter timma,
och där sto’ han då mågen och jag kommo vid tolftideu.
Vi fick lof bryta upp dörren med ett järnspett. Det hade
Isak själf kunnat tänkt på, om han inte alltid var’t en
dumbom.
Men han tålte inte källvattnet. Han har, kanveta, aldrig
lögtt sej i all sin tid, och nu ä’ han dödssjuker. Halsen
har grott igen på’n och tacka Gu’ om han inte får
longinflabbationen på köpet och stryker med. Men då vell ja’ ha
skadeersättning, flåsade hon.
— Har du nåra vettne på pojkarne? sporde jag.
— Vettne! Titta på Isak, så har du vettne nok!
fräste hon.
Och jag for efter droppar, bå’ Hoppmans och Falsys
och hjärtstyrkande och konjak också, skam till säjandes.
Isak blef liggande i tre veckors tid och sväfvade mellan
lif och död.
Jämt och samt lågo de efter mig, att jag skulle pussa
länsman på pojkarna. Men det brydde jag mig inte om.
Ty jag tänker, som väl sanningen är, att det fordras en
högre makt än länsmannens att förbättra moralen.
Länsmannen är för kort i rocken och mänskorna för ussla i
denna tid.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
