Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ackord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACKORD.
199
— Hva’ grunnar du på, Ola? sa’ Peter efter en stund.
—• Jo, jag tänker på, äss vi skulle göra som handlarne
själfva ha’ för sed, när de icke tocka dä är roligt att
betala sina egna räkningar, flinade Ola.
— Hur vända de sej då?
— Jo, de bju’ »ackort», di kallart, genmälte Ola.
—• Hm, sa’ Peter, dä’ vore inte så dumt! Men hur
ska’ dä gå te!
Gubbarne lutade skallarne tillsamman och lade råd och
pratade länge och väl.
Till sist grinade de och handslogo och Ola fick stoppa
Peters plånbok i sin ficka.
Ett par timmar efteråt inträdde de på handlarns
»kantor», och Ola förde ordet.
— Dä’ är ute med Peter. Gården är öfverintecknad
och så har han lösöreköp, så med lag kan ingen ta’ nå’t.
Men han vell ingen lura. Allihop därhemma, som ha
fordringar å honom, ha tatt tjugefem procents »ackort» och
ja’ ä’ den störste fordringsägaren. Vell handelsman ta
tjugefem han som andra? Annars blir dä konkurs och då
blir det inte ett dyft.
— Hm, hm! När kunde man få de fem och tjugo
procenten då? sporde handlarn, när han funderat en stund.
— Nu på fläcken. Peter har inga pängar. Men är
handelsmannen skeckelig och ta’r »ackortet», så ska’ ja’
lägga ut för honom! stoltserade Ola.
— Nå ja! Det strider visserligen emot mina
principer, men har alla andra gått in på’t, så vill jag inte sätta
mig på tvären, genmälde handlarn.
Ola räknade upp beloppet och fick kvitto på att Peter
betalt hela sin gäld.
Man kan tro, att gubbarne voro litet morska och kavata,
när de kommo ut och hade gjort den där bravaden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
