- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
32

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cedegren gör en sexa i kväll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon satt alltjämt och väntade på hans
förtroende, men det kom icke, och hon kände sig en
smula besviken.

Men kaffet kom, inburet av en pigstänta, vilken
sonen avfärdade redan i dörren, genom att själv
taga emot brickan. Han satte den på bordet och
började servera, han kunde vara en präktig värd
när han ville, artig och uppmärksam. Hon
betraktade honom med moderlig stolthet och
förtjusning. Han såg verkligen präktig ut, och man
kunde gärna ha tagit honom för en välbeställd
doktor eller professor.

Han var ytterst omsorgsfullt klädd, och han
hade en ståtlig figur: lång, axelbred och en smula
korpulent. Skägget var stort, krusigt och väl
kammat, håret mörkt och glänsande, men i nacken
syntes redan en uppgående måne. Ansiktet var
nästan vackert, men ögonen små och en smula —
hur skall man säga? — en smula för fria i sitt
språk, och ändå icke ärliga; stickande bruna och
kalla. Det var dessa ögon som kommo människor
på den tron, att han kunde göra storverk, om han
bara ville. Det fanns någonting hos honom som
genast imponerade, men tvivlare funnos, vilka
försäkrade, att detta endast berodde på hans
hänsynslösa egoism.

Fadern var färgare ute på landet. Han hade
genom sitt eget och sin hustrus arbete förvärvat
en liten förmögenhet, vilken emellertid betydligt
smält tillhopa i följd av sonens kostsamma studier.
Och nu började de bli gamla. Men han var ju
deras stolthet, deras enda stora förhoppning. Alla
människor sade, att han hade ett gott huvud, och
när det offrades så mycket på honom, måste där
ju också bli något av med tiden. Visst dröjde det
med hans examen, men »Albert läser grundligt
vad han läser,» brukade de gamla säga, när detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free