- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
46

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En grobian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela saken. Ni äldre, som kände er duktiga om
ni kunde sätta ihop ett brev till fästmannen, ni
anse det som ett fasligt underverk när en sådan där
flickslyna kan haspla ur sig sida efter sida. Men,
ser du, det är ingenting annat än kriaskrivningen
som gjort det. Så mycket anlag för författarskap
har varenda skolpojke haft ända sedan världens
skapelse, förstår du. Men de kunna bära det, och
det kunna inte fruntimren. Det är hela skillnaden.
Så fort fruntimmer få veta ett jota, skola de dra
till torgs med det strax, annars dö de!... Anlag
men inte ämnen? Har väl inte f-n hört på dylikt!
Vari visa sig anlagen, om icke just i att man har
ämnen?»

Lektorn har farit upp på golvet. Vid de sista
orden neg han och räckte fram händerna med krökta
knän. Så gjorde han helt om och började spatsera.

»Man kan ju ha framställningsförmåga,»
invände systern.

»Höh! — När man inte har något att
framställa.»

Syster Kristina låtsade icke alls om avbrottet.

»Här ä’ ett par bitar, som hon skrivit och
som du ju snart läser igenom,» hon sköt fram
några pappersblad tvärs över bordet mot honom,
»läs det och säg sedan vad du tycker; hon sätter
så stort värde på ditt omdöme.»

»Värde? Jaha, visst det! Men om vår Herre
själv steg ned och bad henne vars’god låta bli, så
skrev hon ändå. Sätter värde? Höh!»

»Kära Hampus, tag inte så hett. Hon vill ju
bara höra ditt råd.»

»Det är att hon tar sitt förnuft till fånga och
sköter någonting — med sina händer, förstår du.»
Han lade upp ett par väldiga labbar på bordet,
som för att tydliggöra vad han menade. Han hade
satt sig att rida gränsle på en stol mitt emot systern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free