Berättelser och utkast / 52 (1912) Author: Victoria Benedictsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om en näsduk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HISTORIEN OM EN NÄSDUK —————————————————————————

Man hade avhandlat de sista tidningarnas
nyheter, spannmålspriserna och förra veckans
kommunalstämma; nu kom talet på vår riksdagsman.
Herrarna smuttade på sina toddar och stämningen
blev gemytligare. Samtalet förlorade sin torrhet,
och resonemanget interfolierades av små historier.

»Första gången jag såg honom,» sade
kronofogden, »hade han ännu icke blivit riksdagsman,
men det var i görningen. Det var på en middag
hos ryttmästaren, och Per var med — — — hans
ställning i kommunen — förstås. Nå, vi hade
kommit vid samma priffebord tillhopa. Han skötte
sina kort bra, och på karlen var ingenting att
säga, annat än bondhögfärden, som sken igenom.
Den sprättige notarie Ben hade kommit vid samma
bord och var tydligen generad, fast han ingenting
skulle visa — förstås. Men rätt som vi sutto där,
tog Per upp sin näsduk, långsamt och pertentligt.
Sammanvikt var den, plattad och struken som en
riktig kyrknäsduk, och han måste plocka upp den
lag efter lag, som om det varit bladen i en
förgylld fruntimmerspsalmbok, och för vart tag
frasade det så att det kunde höras rummet runt.
Näsduken var stärkt!»

Kronofogden kastade sig tillbaka i stolen, och
de andra instämde högljutt i hans diskreta,
dämpade skratt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>