- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
54

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om en näsduk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingenting av dessa fraser, som finnas till för de förfinade
klasserna. Detta har intet motstycke utan hos
halvutvecklade naturmänniskor, och språket äger
icke något ord därför. Det är en egendomlighet,
som man får se hos mer än en bondhustru, och
som här endast uppträdde mer utvecklad.

Alla hennes naturliga instinkter och
själsförmögenheter voro vända åt ett håll: att vara nyttig.
Och medelpunkten för allt var mannen — »far»,
som hon kallade honom. Hela huset blev
genompyrt av denna uppfattning, den meddelade sig åt
barnen, den smittade tjänstfolket.

Han talade sällan med henne om sina planer
för framtiden, men vad som skulle göras i dag
och i morgon hade hon alltid reda på. Och hon
glömde aldrig något. Det kunde aldrig hända, att
han kom in för att kläda sig för någon stämma,
ett sammanträde eller en bjudning, utan att
kläderna lågo borstade och allting var i ordning.

Hon tycktes aldrig gripa in i hans handlingar,
och dock är det oberäkneligt vilket inflytande
denna ordkarga kvinna, sig själv ovetande, haft
över hans liv och utveckling, blott genom att
fullgöra vad hon ansåg som sin plikt. Detta
odisputerade överherrskap, denna lugna ro, denna vana
att se allt gå som ett urverk hade tryckt sin prägel
på mannen. Just dessa omgivningar hade danat
honom till den karaktär han var.

Det fanns i hans uppträdande en trygg
tillförsikt, som växt upp ur känslan av att i hemmet
vara absolut oantastlig. Hans lugn i alla yttre
stridigheter var fotat på medvetandet att i hemmet
vara frikallad från slitningar och söndring. Redan
i tanken på det måste ligga en vila. För honom
kunde det aldrig vara tal om att bli nervös.

De moderna teorierna skulle kanske haft svårt
att erkänna detta för ett äktenskap i högre mening,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free