- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
55

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om en näsduk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men säkert är, att detta förhållande — så fritt från
pjoller och romantik — var kärnsunt, och att det
gav denne man en frihet och en styrka i hans
rörelser, som under inga andra omständigheter
skulle varit möjlig. Det var som att se sig själv
fördubblad. Ty hon förstod honom alltid, när det
var fråga om att utföra hans vilja; en hemlig
instinkt tycktes ersätta vad som brast i intelligens.
Och det var aldrig fråga om varför. Per ville
»ha’t så», det var nog.

Då han låg vid riksdagen, gick hon över
hemmanet, vaken som en gårdvar. Han behövde aldrig
hysa skymten av tvivel om, huruvida någon av hans
befallningar blev åtlydd eller ej.

Så hade hon arbetat och slitit år efter år. Det
låg ett långt samliv bakom dem. Hade de tillhört
en annan klass, skulle det blivit silverbröllop, skålar
och hurrarop. Det behövdes ej här; för vem skulle
komedien varit?

Hon är nu gammal och böjd, liknöjd om sitt
yttre, men seg i arbetet. Han är väl bibehållen,
en man i sina bästa år. Ingen som ser dem
tillhopa skulle tro dem vara man och hustru.

Hon är endast kvinnan av folket, med duk på
huvudet och simpla vanor. Han är icke längre
bonden, han är den framstående riksdagsmannen
herr Assarson; men mellan dessa två finns ett
band lika starkt som om det knutits av poetiskt
uppdrivna känslor, ty fast de aldrig reflekterat
däröver, veta de båda att de icke kunna undvara
varandra. Ett förhållande så enkelt som deras rymmer
inga tvivel, inga farhågor.

För länge sen har mor Bolla lärt sig vad som
erfordras för en gentlemans dräkt, men för mig
låg det något rörande i själva hennes enfald att
stärka näsduken åt Per. För honom kunde
ingenting bli gott nog! Det hade varit grundtanken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free