Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fairbrooks krögare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina rödådriga ögon, på en gång allvarligt och
förstrött, som om det varit honom ytterst olägligt
att bli störd i vad han förehade. Och så härvade
han igen. Han drog fram långa hår — som det
såg ut — han såg på dem, han höll dem mot
dagsljuset och mätte deras längd, han följde dem med
ögonen, när de sjönko till golvet, och han gjorde
det så illusoriskt, att en betraktare verkligen kunde
frestas att tro på dessa hårs tillvaro. Han grinade
så illa, han drog sitt ansikte tillbaka med sådana
ryck av obehag, att man kunnat svära på att han
verkligen kände kittlingen av dessa hår på sin
framsträckta tunga.
När han äntligen efter några dagar blev håren
kvitt, började han gå omkring på golvet och plocka
upp synålar. Han böjde sin tjocka lekamen så att
man tyckte ryggen borde brista. Han nöp efter
nålarna med sina stora, trubbiga fingrar, han nöp
miste och nöp omigen; han var alldeles outtröttlig,
och han skrattade fånigt var gång han trodde sig
ha fått fatt i en.
Ja, och så slutligen blev det förbi med honom.
Och nu skulle han bäras bort. Den stora
begravningen skulle äga rum några dagar senare, när
man hunnit anordna allt så högtidligt som möjligt.
I dag var det endast hans allra närmaste vänner
som gingo med, och endast på det kistan icke skulle
färdas ensam. För resten var där varken klockare
eller präst med, och ingen klockringning heller.
Allt det där hörde till begravningsdagen, och då
skulle hela Fairbrook hedra Tom Millners minne.
Det var en blåsig vinterdag med smutsig snö
och rusk. Därför hade gubbarna icke klätt sig i
höga hattar, utan i pälsar och vintermössor.
Det var bortåt eftermiddagen, som de gåvo sig
åstad, och solen hade just gått ned. Snön kastade
en kall och gråaktig dager över allting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
