Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fairbrooks krögare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en egendomlig anblick att se denna lilla
hop av gamla män tåga framåt vägen efter den
långsamt framglidande släden. De liknade en flock
stora, klumpiga djur, vilka med hängande huvuden
följde efter en död kamrat, som släpades bort.
Sedan kistan satts in i kapellet, återvände den
lilla skaran till sorgehuset för att bjudas på någon
välfägnad. Toddy, punsch och cigarrer serverades
i ett av de större sidorummen på nedra botten.
Det doftade av varm, fin konjak. En och annan
tände sin cigarr. Några samtalade, men så lågt
som om de varit rädda för sina egna röster, andra
sutto tysta, stirrande framför sig med uttryckslösa
blickar. De gamla toddyveteranerna voro bragta
ur toddystämningen.
Den rike skräddaren knep gång på gång med
ögonlocken för att bli tårarna kvitt. Gubben
Pebblestone satt och höll om sitt toddyglas med båda
händerna, under det han vaggade fram och tillbaka
med överkroppen. Alla dessa ansikten hade
någonting gemensamt med varandra. Det var slappheten,
pussigheten, den rödblå färgen och de uppsvällda
näsorna. Men till detta hade kommit ännu något
mera, vilket var och en sökte dölja, och som
gjorde att två och två av dessa blickar icke vågade
mötas. Det var något av en stum, häpen fråga; det
var djurets själlösa skräck för döden.
De hade supit på begravningar, spelat kort på
begravningar, surrat i sorgehus som värmda flugor,
ty att andra dogo, vad rörde det dem! Men detta
var mer än sorgehus och begravning; en stor, tung
hand hade fallit ned mitt ibland dem; Tom — själva
medelpunkten i deras lag — hade fått »följa med».
Och den handen skulle slå omigen och skulle träffa,
det kände de nu.
Tom Millners död var ett varsel för dem alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
