- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
69

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I kupén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Eslöv efter ett annat lokomotiv. Vi få troligen
sitta här hela natten. Klockan är sju nu.»

»Hela natten!» upprepade hon med förfäran.

Han bad henne icke vara ledsen, han ville gå
att söka rätt på någon bondgård, han skulle
försöka att ställa allt på det bästa, bara hon ville låta
bli att vara ledsen. Efter att ha varit borta rätt
länge kom han tillbaka. Han fann henne
uppkrupen i ett soffhörn, hatten hade hon lagt upp i
nätet, och hon var så blek, att han nästan fruktade,
hon skulle svimma.

»Det är mörkt, det blåser ett herrans väder,
och snödrivorna äro så djupa, att man sjunker ned
över knäna,» rapporterade han; »det finns ett hus
i närheten, men dit kan ni icke gå, ty snön är för
djup, och dessutom sitta några karlar inne i stugan
och spela kort. Ni skulle endast bli skrämd. Det
blir således att stanna kvar i kupén, så göra de
andra. Här är ju lugnt och varmt; ingen nöd går
åt oss...»

»Så har man ingen annan råd än att finna
sig,» sade hon klanglöst. Hon stödde sina
sammanknäppta händer mot sitt ena knä, hållning och
ansiktsuttryck angåvo en stelnad förtvivlan, och hon
kunde icke ens gråta. Den, som sett henne så,
måste tro henne vara hemfallen åt någon tung,
ohjälplig olycka.

Han såg sig om i kupén, det var långt till den
andra soffan, och han kände alldeles klart, att han
borde sitta mitt emot henne och tämligen nära.
Han drog därför fram sin koffert, ställde den på
ända och satte sig.

»Är det verkligen så farligt, det här?» sade
han. »Det kan väl vara magert nog att fira
julafton härute i ödemarken, men det är min tro, att
vi kunna göra det ganska drägligt för oss, om vi
bara taga sakerna sådana de äro och icke bry oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free