Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I kupén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händer i världen han haft lust att kyssa, de enda
händer han aldrig kunnat se utan att i aningen känna
deras lena smekningar. Han hade en vidskeplig
förnimmelse av att dessa timmar skulle fälla domen
över hela deras kommande liv. Och hon hade icke
en tanke för annat än det opassande i att vara
ensam med honom!
Han böjde sig framåt med ett varmare uttryck
i sina ögon:
»Är det då rakt ingenting, att vi efter så lång
tid se varandra igen, att vi äntligen kunnat få
tala ostört med varandra, äntligen en gång få
vara alldeles ensamma, alldeles fria–––-vi två,
utan att störas av något utom oss? Är det rakt
ingenting att ha längtat så länge och så våldsamt,
och att så äntligen–––-»
Han hejdade sig. Det fanns åter någonting i
hennes ansiktsuttryck, som avkylde honom med ett
inre, aggande obehag. Hon satt och såg ned. Han
fick en förnimmelse av, att hon satt och väntade
på ett formligt frieri — kall och konstlad ännu, i
förbidan på ett slags skuldförbindelse av honom.
Så fort han utsagt det bindande ordet, skulle hon
vara förändrad, som genom ett trollslag, men icke
förr. Ty hon var för väl uppfostrad att giva ett
ord, en blick, utan full säkerhet. Åter tyckte han
sig se en bild av deras framtida äktenskap. Hon
skulle vara den emottagande, den passiva. Med lugn
— och som sin rättmätiga egendom — skulle hon
taga emot hans arbete, hans omtanke, hans
varmaste känslor, hans hela strävan. Och vad skulle
hon skänka i utbyte? Sin ljumma tillgivenhet,
alltid reglerad av »det brukas». Mellan dem skulle det
icke finnas någonting för dem egendomligt,
någonting fritt — endast det utslitet vardagliga. Nej!
Han skulle icke uttala det ord hon begärde.
»Anna,» sade han avgörande och reste sig, »det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
