Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Maria, om du inte vore annat än kall! Men
ibland förefaller det mig som om du vore elak —
som om du hade en glädje av att vara stygg.»
»Antingen vit som snö eller svart som sot,
förstås.»
»Ja, du skrattar! Men jag har en gång sett
dig sådan, att jag aldrig i mitt liv skall glömma
det»
»Det låter hemskt som en spökhistoria! Liten
tar hett i allting; låt bli det.»
Det kom någonting smekande i hennes röst, och
hon drog den yngre till sig. Denna slog med ett
utbrott av ömhet sina armar om hennes hals och
lutade huvudet intill henne. Det mjuka, varma
klädet var så inbjudande att stryka kinden emot.
»Jag håller så mycket av dig, May lilla,»
viskade hon skyggt, »men just när det någon gång
händer att du är vänlig emot mig, så kommer det
där för mig igen.»
»Vilket?»
»Det är flera år sedan. Du var hemma och
hälsade på. Pappa och mamma hade gjort en stor
bjudning för dig. Det kom på tal varför Kristofer
Hanson rest till Brasilien. Man undrade varför
han så tvärt avbrutit sin bana här. Någon hade
sett honom, då han vid stationen sade farväl åt
föräldrarna. Det hade varit ett uppträde, som kunnat
röra en sten. Både han och de gamla voro lika
otröstliga.»
»Nå, än sen?»
»Då de berättade det, vände du dig om för att
ingen skulle se, att du höll på att skratta.»
»Prat! Det var ju ingenting att skratta åt.»
»Nej. Det var heller inte något vanligt skratt;
det var ett hångrin, så nedrigt, så hatfullt, så
skadeglatt...»
»Herre gud, vad du är överspänd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
