Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skymningen låg mjuk och varm över rummet;
nu först syntes glöderna riktigt glimma röda.
»Du blir väl ledsen,» sade Emmy.
»Ledsen? — Å, hur kan du tro!»
»Jo du, det var på ditt bröllop. Jag var
sömnig och hade bäddat ned mig under ett par schalar
på soffan i damernas toalettrum. Och bäst som jag
låg där, kommo två av tärnorna dit ut. Jag
låtsade naturligtvis att jag sov, och de brydde sig inte
om mig. De talade om Kristofer. Den ena hade
givit akt på hur blek han var under vigeln och
att han måst stödja sig mot väggen, som om det
svartnat för ögonen. Den andra hade kommit ut i
förstugan helt tyst, där ute var det skumt, han gick
fram och tillbaka och vred sina händer; hon smög
sig undan utan att han märkte det. Men det hördes
ned hur de skrattade där inne bland gästerna.
»Unga flickor se då en olycklig passion i var
vrå!»
»Ja, men sedan kom jag själv ut på verandan.
Det var en sådan ruskig höstkväll, du minns, och
jag gick ut bara för det jag trodde Kristofer var
där. Det var han också — satt ensam på en bänk.
Det dansades där inne, och dörrarna voro stängda,
man kunde se er, men ute hos oss var det mörkt.
Jag satt på hans knä och tryckte mig intill honom.
Det var kallt, och hans ytterrock fick räcka till åt
oss båda.»
»Och så sade han...?»
»Ja...»
»Nej, nej, säg ingenting!»
Emmy såg hastigt upp. Hade hon nu giort
henne ledsen igen?
»Och han sade dig att han hållit av mig?»
»Ja.»
Maria hade tagit handen fran ögonen, den
vilade slappt på stolskarmen, och hon stödde nacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
