Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot ryggstödet, så att det döende skenet belyste
hennes ansikte. Blicken såg ut i rymden, djup och
glänsande; läpparna logo, stilla, liksom i smyg. —
En glädje, för stor att finna ord.
Emmy blev allt mer förvånad; detta kunde hon
icke förstå.
»Blev du glad för det?» sade hon dröjande.
»Glad?» Maria log inåtvänt och varmt. »Jag
vet inte.»
»Men huru kan du vara glad nu — när det är
för sent?»
»Ah, bara tänka sig att jag kunde sagt Ja!»
»Men det skulle du väl önskat?»
»Jag kunde ha gjort det; det vet Gud att jag
kunde! När jag stod i min brudklänning, behövde
han bara sagt ett ord, och jag hade rivit den av
mig och gått, gått så fattig som jag var, gått igenom
skammen och alltihop — utan en tanke på annat
än honom.»
»Och du kan vara glad att du inte giorde det?»
»Ack, barn, jag vill inte röra vid dina illusioner.
Det vore kanske synd. Men det — att gifta sig —
det är så helt annat än att tycka om varandra.
Att släpa sig genom livet i gemensam fattigdom,
äta varandras bröd och tynga varandra med sina
bekymmer, det är annat än att minnas varandra
så... Å, att tänka sig att jag kunde ha gift mig
med honom!»
»Vilken materalism!»
»Eller motsatsen... Men, säg mig, Emmy,
varför har du aldrig sagt mig detta förr än nu?»
»Jag tänkte alltid på det där hångrinet. Jag
var rädd för dig, och jag höll av Kristofer. Men
hur kan det vara dig en glädje att han tyckte om
dig, när du ändå gifte dig med en annan?»
Maria satt och såg ned, medan hon strök
Emmys små händer med sina stora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
