Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svartskuggade ögonen, tårar av förväntan, av glädje —
av fruktan att man skulle driva gäck med henne.
Drängen såg ned på det högtidliga ansiktet med
ett hjärtegott löje. Han hade njutit nog av denna
själskamp och löste förklädet från byttan.
Lalla visste inte vad hon gjorde, men hon
knäppte händerna samman liksom när man läser
till bords.
Nere i byttan satt det en varelse, vars åsyn
fyllde detta ensamma lilla hjärta med den
outsägligaste ömhet och glädje. Hon stod alltjämt med
sammanknäppta händer och bara såg. Aldrig hade
hon föreställt sig någonting sådant! Det var så
beundransvärt, att hennes inbillning aldrig målat sig
någonting liknande.
Detta fina lilla huvud med sin breda panna och
sin sammetslena nos! Dessa stora ögon, svarta som
enbär och blankare än de — stora och blanka —
— och denna yviga svans, mjukare än den
långhårigaste hunds; och dessa små öron, på vilka
tofsarna ännu icke voro utväxta!
Hennes sammanknäppta händer pressades hårt
emot varandra.
Om han vore hennes! Om! — — —
Hon visste — hon kände liksom genom ingivelse
— att detta var en ekorre. Men det var icke så
där bara en ekorre i allmänhet. Ty om han var
hennes — — — ja, om han var hennes — — —
»Kurre,» sade hon mjukt. Hon visste att han
icke hette annat än Kurre.
Å, Kurre! Hennes Kurre!
Han hade de raraste knotiga små händer, med
krokiga fingrar som en gammal kärings. Hon skulle
velat skratta och gråta och hoppa rakt upp i luften
och skrika av förtjusning. Men hon stod stilla och
bara såg, med stela ögon, över vilka det låg en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
