- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
92

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

välförtjänt tillrättavisning. Det var icke tu tal om,
vilken av de två som skulle komma att taga
husbondväldet.

Hon nöjde sig med att betrakta honom, och
detta behagade han tillåta, började ännu en gång
leta omkring bland sina nötskal, men fann
ingenting. Han såg upp på sin matmor, icke utan en
viss fordringsfullhet, men då hon icke giorde min
av att giva honom någonting, skakade han på sig,
så att alla nötskalen sprättes åt sidan, kröp samman
till ett enda litet nystan, drog svansen över öronen
och giorde sig i ordning att sova.

Lalla hade aldrig självvilligt kysst någon, aldrig
någon annan än kattungarna. Men den ekorren
hade hon lust att kyssa — en alldeles gruvlig lust!
Han skulle dock aldrig tillåta det. Hon visste det
nog. Därför stod hon bara och betraktade honom.

Han sov — — sov så gott. Det var att bli tokig
av, så rar var han.

*



Lallas förstå tanke den följande morgonen var
Kurre. Han hade blivit inhyst i den söndriga buren,
och man hade bundit förklädet över hålet.

»Mor,» — det var icke Lallas mor, ty Lalla
viste icke av några föräldrar, utan det var
husbondmoran — mor hade sagt att buren kunde få
stå i ett hörn av stugan. Och där stod den.

Kurre var redan uppe. Han dansade i ena
hörnet av sin bur, fram och tillbaka på samma
fläck, ett slags solofiguré.

Under frukosten satt hans lyckliga ägarinna
hela tiden och sneglade bort åt sin skatt, och han
fortfor att dansa.

»Jaså, du har fått en ekorre,» anmärkte morfar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free