- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
98

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ville gripa om honom med sina små beniga
fingrar, då böjde han ilsket ned sitt huvud och bet.

Men hon hyste intet groll emot honom. Han
blev alltjämt tamare, och han skulle nog lära sig
att hålla av henne. — Unnade hon honom icke allt
gott! Och var han icke så glad varje gång hon
kom med någon liten munsbit åt honom! Och han
var ju hennes Kurre, och ingen kunde taga
honom ifrån henne.

Hon bar med sig sin stora, tysta glädje vart
hon gick, och hon var så övertygad om, att Kurre
var en lycklig ekorre.

Nils — som kunde alla konster — kunde också
härma ekorrars läten.

Han hade ett skrattande, smackande ljud, som
han sade de brukade locka på varandra med ute
i skogen. Och det hade Lalla lärt.

Det skulle bli något för Kurre. Hon ville
överraska honom med att tala hans eget språk. — Så
försökte hon en dag, och han svarade — svarade
med alldeles samma läte.

I detsamma kom morfar in, åtföljd av den gamle
skolläraren, som ibland kom och drack toddy med
honom.

»Det skulle du inte göra,» sade skolmästaren
förebrående, då Lalla för andra gången briljerade
med sina locktoner, »det är ju synd. Då känner
han sig ännu mera ensam.»

Lalla tvärtystnade och såg på Kurre. Han
stampade med framfötterna och stirrade ut genom burens
galler. Han var icke lik sig själv, han var icke den
tame Kurre. Och så stötte han fram det igen, detta
skrattande, eggande ljud, och han spände upp
huvudet med ett skogsdjurs hela vilda glädje, och
han lyssnade efter svaret, viss att det skulle komma.

Lalla smög sig tyst ur rummet. Denna
igenkännandets glädje, som först gjort henne så stolt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free