- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
99

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vållade henne nu blott smärta. Hon hade bedragit
sin Kurre. Väckt hans längtan efter skog och frihet.

Och när svaret icke kom, och hon ännu i dörren
hörde honom smacka och locka och ropa med sin
svaga lilla röst, då var det som om hennes hjärta
velat brista. Då förstod hon att det fattades honom
någonting.

— Han känner sig ännu mera ensam — hade
skolmästaren sagt. Ensam? Hennes Kurre! — —
Ensam med en längtan, som man icke finge väcka!
Och därinne väntade han ännu, med hjärtat
bultande under den vita bringan — väntade svaret
från en annan ekorre. Och det svaret skulle aldrig
komma.

Det kändes så bittert, så obeskrivligt bittert.
Stackars Kurre! Kurre var icke lycklig. Men hon
ville trösta honom och vara så god, så god. Och
han skulle glömma skogen till sist, och att det
fanns andra ekorrar, som han aldrig skulle få se.

Så kom vintern, och Lalla var så stor, att hon
måste gå i skolan. Hon fick mindre tid att
sysselsätta sig med Kurre. Morfar och han blevo dess
bättre vänner. Nu var det nästan endast om
kvällarna, hon hade tid att komma in i hans rum, och
då var Kurre sömnig, och om man oroade honom,
blev han gnatig. Bara hon pekade åt honom, blev
han ond. Men morfar kunde få göra åt honom allt
vad han ville; han kunde stoppa honom in på sin
väst, och så knäppa igen pälsen om honom, och där
kunde Kurre sitta timvis, alldeles som om han vore
hemma där.

Och så kom den gamle skolmästaren och drack
toddy med morfar, och de två sutto vid bordet och
pratade, smuttade på sina glas och blevo allt
rödare, medan Lalla höll sig tyst borta i en vrå och
tänkte på Kurre, hennes Kurre, som under allt detta
satt innanför pälsen och sov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free