Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 1. Efter torgdagen - 2. Från Ramlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är hårt, när modern i ett hus skall vara
sjuk,» sade frun utan att se upp.
»Jag tror väl det,» svarade han och skakade
sorgset på huvudet, »men kan frun tänka sig, att,
så dålig hon är, har min kvinna själv vävt de här
kläderna,»
Med öm stolthet höll han fram sin ena
rockärm, och frun strök med handen däröver.
»Det är ett mycket vackert tyg,» sade hon.
Hon såg honom nu i en annan dager, och
uppmuntrad av hennes vänlighet började han berätta
— oförbehållsamt, som lantbefolkningen gör det —
om hustruns långa sjukdom, om sina prövningar,
sina sorger och förhoppningar, och allt som han
talade, greps han av sin egen känsla och
hågkomsten av, hur han lidit och arbetat samt alltid
sökt att hålla sig uppe. Blicken miste småningom
sin slöhet och hållningen blev säker. Men ibland
måste han kämpa mot de frambrytande tårarna, ty
ruset giorde honom ännu lättrörd.
Så gick han, efterlämnande ett vänligt minne
och ett talande vittnesbörd om en sann tillgivenhets
förmåga att höja och förädla allt, som därav
genomtränges — till och med en drucken man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
