- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
113

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 2. Från Ramlösa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

halvblundande ut i rymden, medan hennes magra,
smutsbruna hand håller en stor, vit näsduk, som
fladdrar på kavaljerens rygg. Att vara klädd i
näsduk är för henne höjden av elegans. Och med små,
trippande steg glida de dansbanan runt. Man kunde
tro dem somna i var minut, och ibland bli de
stående på samma fläck, ideligen trippande runt. Jag
har sett flugor utföra en liknande dans, då de stått
stilla i luften en vacker sommarkväll. Och under
allt detta håller kavaljeren hennes arm framsträckt
som bogsprötet på ett fartyg. Jag har aldrig sett
två varelser med större känslolöshet emottaga sina
knuffar, ty icke ett ögonblick vek det stereotypa
lycksalighetsleendet från deras ansikte.

Men vad är det? Vår egen kusk, som är uppe
och svänger sig. Hans hållning är oklanderlig, där
ligger en viss medvetenhet i hans min. Det är icke
det blinda hängivandet åt nöjet, det är redan en
viss reservation, en gryende självkritik. Kulturen
smittar.

Och se — där ha vi den fullt utbildad! En
svensk student, som dansar med sin lilla syster.
Han ler under dansen med en ironisk min, som
skall säga, att han dansar för hennes skull, icke
för sin egen, att han hyser ett sublimt förakt för
det hela. Han glömmer icke ett ögonblick, att
han har åskådare. För honom är det icke heller
något nöje.

Men nu blir det för brokigt, och man tröttnar
även på det.

Vi stuvade således in oss i vår bekväma vagn
och rullade därifrån, bort från Ramlösas gamla träd,
mot sundet, som blinkade framför oss, och mot den
vänliga lilla staden på dess strand.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free