- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
122

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 4. Från Malmö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sanden, i vilken jag stod till ankeln, och så havet
— vitt, lugnt, omätligt -— knappast krusat av en
vindfläkt, samt ett bländande solsken, som stupade
ned överallt med en brännande hetta. Men den
tycktes icke besvära någon, allra minst mig, ty det
hela var så nytt, att mitt hjärta nästan stod stilla
av lutter förväntningar.

Min far klargjorde en av båtarna, och jag såg,
att fiskarena mitt under sitt arbete ägnade honom
en viss uppmärksamhet.

»Den båten håller inte,» sade slutligen en av
dem, i det han tog snuggan ur munnen och spottade
långt ut.

»Håller den inte? Jo, jag ansvarar för att den
håller,» svarade min far, med detsamma han steg i
båten och fattade årorna. Hunden och jag kravlade
oss efter.

Den fiskare, som talat, stod och såg efter oss,
bredbent och med händerna på höfterna.

»I går te botten,» ropade han, då vi rott några
båtlängder.

»Gör vi så?» svarade min får skrattande, »då
kan du få den förtjänsten att fiska upp oss.»

Och därmed rodde han vidare.

Jag är verkligen ledsen, att jag efter denna
lovande början icke kan säga, att vi hade varken
faror eller äventyr, vilket jag nästan hade väntat.
Men sanningen måste fram, hur bedrövlig den än
kan vara: — allt gick lyckligt.

»Varför sade de, att båten skulle gå sönder?»
sporde jag slutligen, då jag märkte, att där icke
blev något av.

»Ah, de ville bara preja oss och trodde, att vi
skulle låta dem ro oss i någon av sina båtar,»
svarade min far leende.

Prejeri? Ja, det var fasligt prosaiskt, men sant
var det. Man kan icke uppträda som resande ens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free