- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
130

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 5. I folkstugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landsvägsdammet. Med sitt sällskap kom han till gården,
och dess husbonde gjorde ett hastigt slut på hans
konstnärsbana genom att taga honom i sin tjänst
som stallpojke. Det fanns något i hans klipska
uppsyn som ingav ett oemotståndligt begär att »göra
någonting av honom».

Men det gick inte så lätt.

Kringstrykarlivet har en obeskrivlig lockelse
för den som en gång smakat därpå, och Hans hade
inte väl blivit uppklädd och fått hull på sina magra
ben, förrän han helt oväntat gav sig ut i världen
för att på egen hand »leva av sin konst». Det gick
nog under sommaren, men när det blev vinter, återkom
Hans till gården, förfrusen och utsvulten, med
botfärdiga dragningar i mungiporna och den gamla
lustigheten i sina ögon. Och så togs han till nåder,
fick nya kläder, blev husbondens gunstling och allas
passupp. Inte var det stort med hans arbete, och
inte var det värt att sätta tro till vad han sade, ty
en ögontjänare var han, rapp i vändningarna och
lättjefull till sin natur.

Och nu har han varit på gården över ett år.

Ingen dag förgår utan att någon ny historia
kommer i sväng om honom, ett eller annat fuffens,
som framkallar högröstad ovilja och hemlig
beundran. Ty trots allt är han en favorit.

Innan jul fick han t. ex. ett par hemstickade
strumpor, tjocka och nyskållade, så att det kunde
värma in i själen att se på dem. Men Hans, som
tycker om att ha handkassa, sålde strumporna och
gick barfota i sin husbondes gamla stövlar.

»Ja bler så varm om födderna, så ja kan ente
bärga me,» sade han till kamraterna. Och när det
satte åt att bli kallt, fick han svårt nog att bärga
sig, men inte var det för värme. Den som inte
klagade det var emellertid Hans. Han klippte bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free