Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 5. I folkstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tummarna av sina nya bälgvantar, så hade han de
förträffligaste sockar.
Nu är rakvattnet varmt, och han springer ut
med sin kastrull, i det han på rolighet skevar med
benen och sätter tårna inför. I dörren vänder han
sig om med en odygdigt utmanande blick på
jäntorna, vilka belöna honom med ett beundrande:
»Du tid, va den pågen e galen!»
Den som är uppfostrad i staden kan näppeligen
göra sig en föreställning om vilka tillrustningar
julen kräver i ett större hushåll på landet — detta
slit och släp hela dagar och många nätter i veckotal!
Ljusstöp och slakt, klenätskokning och bak —
det går i det oändliga, men det går med lust, ty
sen är det jul.
Feststämning, ljus och en riklig måltid äro
ingenting för den bättre bemedlade; han kan ta
sig några fridagar när han vill, för honom är julen
ingenting att längta efter. Annat är det för den
trälande jordarbetaren, som hela året fått hålla sig
till tungt arbete och tarvlig kost. För honom blir
julen en glänsande högtid, ett vägmärke, efter vilket
man med fog indelar sin tidräkning.
En sådan där lantgård, som ligger långt från
stad och långt från allfarväg, bildar med sitt folk
en liten värld för sig. Och aldrig är denna
sammanslutning så märkbar som just vid julen, då
hemmets råmärken utstakas noggrannare än eljes.
Blotta ordet jul utesluter ju varje tanke på
bekymmer, på detta brödbekymmer, som annars
ligger i bakhåll för den fattige stataren, vilken i
hela vida världen icke har andra tillgångar än sina
starka armar. Om julen är det gården som
betalar, gården som giver, om julen kan ingenting
fattas, om julen är ingen glömd, och i var torpares
stuga äter man det vita bröd, som bakats i gårdens
ugn. Det är det som gör julglädjen därute så full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
