- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
92

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Abdul hade en trasig rysk klocka. Han kallade till
sig Sjilin, visade uret och smackade med tungan.

— Ge hit, så skall jag laga den, sade Sjilin.

Han tog sönder urverket med en liten kniv, satte
ihop det igen och lämnade tillbaka klockan. Den gick.

Husbonden gick i glädjen och hämtade en gammal
trasig besjmet som han förärade honom. Det var bara
att tacka och ta emot; den dugde alltid att svepa om
sig om nätterna.

Sedan dess var Sjilins rykte som reparatör befäst.
Man började komma till honom från avlägsna byar —
en med ett bösslås eller en pistol som behövde lagas,
en annan med en klocka. Husbonden gav honom
verktyg: tänger, borrar, filar.

En gång blev en tatar sjuk, och man kom till Sjilin:
»Gå sta och böta honom.» Sjilin hade aldrig i sitt liv
doktorerat. Han gick, såg på patienten och tänkte:
»Han blir nog bra av sig själv.» Varpå han gick ut i
lidret och blandade ihop litet vatten och sand. I
närvaro av de andra tatarerna mumlade han en ramsa över
vattnet och gav den sjuke in. Till hans lycka blev
tataren frisk.

Sjilin började förstå språket en smula. En del tatarer
togo sig till att ropa »Ivan, Ivan», när de ville honom
något, men andra sneglade fortfarande på honom som
på ett farligt djur.

Den röde tataren tyckte inte om Sjilin. Så fort han
fick syn på honom rynkade han pannan och vände sig
bort eller svor.

Där var också en gubbe, han bodde inte i aulen utan
kom bortifrån bergen. Sjilin såg honom endast, när
han kom till moskén för att bedja. Han var liten till
växten och hade ett vitt skynke virat om mössan. Hans
skägg och mustascher voro tättklippta och vita som
snö, ansiktet var rynkigt och tegelrött. Näsan var krokig
som en höknäbb, de gråa ögonen hade ett elakt uttryck,
iriga tänder hade han, bara två betar. Gubben kom

92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free