- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
97

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

steg han upp, tog en piska, slog sig tre gånger över
pannan och gick så hem.

Morgonen därpå fick Sjilin se den rödhårige leda
i väg ett sto, tre tatarer följde efter honom. Utanför
byn stannade de, den rödhårige kastade av sig sin
besjmet, kavlade upp armarna — det var ena kraftiga
armar han hade — drog fram en dolk och brynte den.
De andra tatarerna böjde upp stoets huvud, den
rödhårige steg fram och skar av strupen, kastade omkull
stoet och började flå — med blotta nävarna drog han
av skinnet. Kvinnor och flickor sällade sig till och
började skölja tarmar och innanmäte. Sedan styckades
stoet och köttet bars hem. Och hela byn samlade sig
hos den rödhårige för att fira gravöl.

I tre dagar åto de hästkött och drucko buza den
döde till åminnelse. Alla tatarerna stannade hemma.
Fjärde dagen vid middagstiden fick Sjilin se att de
ärnade sig i väg någonstans. Hästar leddes fram, de
klädde sig, och tio stycken, den rödhårige däribland,
gåvo sig av. Endast Abdul stannade hemma. Månen
var i ny — nätterna voro ännu mörka.

»Seså», tänkte Sjilin, »nu är stunden inne att rymma»,
och han sade åt Kostylin. Men Kostylin hade inte mod.

— Hur skulle vi kunna rymma? Vi vet ju inte ens
vägen.

— Jag vet vägen.

— Och inte heller hinner vi fram på natten.

— Hinner vi inte fram, så övernattar vi i skogen. Jag
har samlat bröd. Vad skall du sitta här för? Skickar
de pengar, nå då är det bra, men tänk om de inte gör
det. Och nu är tatarerna rasande för att ryssarna har
slagit ihjäl en av deras. De lägger råd — de ämnar
mörda oss.

Kostylin funderade och funderade.

— Nå, låt oss ge oss av då!

7. — Tolstoi, Ivan lilit i’ död.

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free