- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
101

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Gudskelov, nu är vägen klar. Stig upp och kom!

Kostylin försökte resa sig, men föll omkull.

— Jag förmår inte, så sannerligen, jag förmår inte!
Det är slut med mina krafter.

Han var en fet, däst karl och hade blivit
genom-svett, hans fötter voro sönderskavda, och när så den
kalla dimman i skogen lakat ur honom hade han fallit
ihop som en trasa. Sjilin försökte resa honom.

— Aj! skrek Kostylin.

Sjilin blev stel av förskräckelse.

— Skrik inte! Tataren är ju inte långt härifrån, han
hör.

Och för sig själv tänkte han:

»Han är verkligen förbi. Vad skall jag ta mig till
med honom? Inte kan jag lämna en kamrat i sticket.»

— Seså, sade han högt. Stig upp nu och sätt dig
gränsle på min rygg. Jag skall bära dig, eftersom du
inte orkar gå.

Han satte Kostylin på sin rygg, tog ett fast tag om
hans vådor och släpade sig ner på vägen.

— Men för Guds skull, sade han, stryp mig inte!
Håll i axlarna!

Bördan var för tung för Sjilin, hans fötter blödde
också och han höll på att ge tappt. Han vek sig
dubbel, försökte få Kostylin högre upp på ryggen
och hasade sig framåt vägen.

Tydligen hade tataren hört Kostylins utrop. Sjilin
fick höra att någon kom ridande bakifrån och hoade
på det tatariska viset. Sjilin rusade in i buskarna.
Tataren grep bössan och sköt — det blev bom, han gav
till ett tjut och satte av vägen framåt.

— Så ja, sade Sjilin, nu är det ute med oss. Den där
rackarn bådar upp tatarerna och det blir jakt efter oss.
Hinner vi inte tre värst i förväg är det ute med oss.
Och i sitt sinne tänkte han: »Det var väl den lede själv
som narrade mig att dra den klossen med mi;g. Hade

101

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free