- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
102

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag gått ensam, skulle jag för länge sen ha varit i
säkerhet.»

— Ge dig av ensam, sade Kostylin, varför skall du
bli fast för min skull?

— Nej, man kan väl inte överge en kamrat.

Han tog honom åter på ryggen. Så gick det väl en
värst. Omkring sig hade han alltjämt skog och det
syntes intet slut på den. Dimman hade nu börjat
skingra sig och det tycktes ha mulnat, inga stjärnor
lyste längre.

Sjilin började bli alldeles förbi. Han kom till en liten
stensatt källa invid vägen. Där stannade han och
stjälpte av Kostylin.

— Jag måste vila litet och dricka, sade han. Vi skall
äta en kaka bröd. Nu kan det inte vara långt kvar.

Knappt hade han lagt sig ner för att dricka, förrän
han hörde hovslag bakom sig. Båda rusade in i snåren
till höger, nedanför en brant, och lade sig ner.

De hörde röster, tatarröster. Tatarerna stannade på
samma ställe där de hade vikit av vägen. De talades
vid, sedan hyssjade de som när man hetsar hundar.
Det knakade i snåren, en främmande hund kom rätt
på dem. Den stannade och gav skall.

Efter kommo tatarer — också främmande. De grepo
och bundo dem. satte dem upp på sina hästar och
redo i väg med dem.

Då de ridit en tre värst mötte dem Abdul med två
tatarer i sällskap. Han talade litet med tatarerna,
fångarna flyttades över på hans hästar och fördes tillbaka
till aulen.

Nu skrattade Abdul inte längre och inte ett ord
sade han till dem.

I dagbräckningen voro de framme i aulen och sattes
av på gatan. Barnungarna samlade sig omkring dem,
kastade sten på dem, slogo dem med spön och
väsnades.

Tatarerna samlade sig i en klunga, och gubben vid
102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free