Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dina släpade bort stören och Sjilin styrde kosan
uppåt berget till. Han kröp in under en klippvägg,
tog en vass sten och började bända på fotbojornas lås.
Men låset var starkt, han kunde omöjligt få itu det,
och svårt att komma åt hade han också. Bäst det var
fick han höra lätta språng berget utför. »Det är nog
Dina igen», tänkte han. Och Dina kom, tog stenen
och sade:
— Ge hit, jag skall göra det.
Hon lade sig på knä och började bända. Men hennes
händer voro smala som stickor, hon hade ingen kraft
i dem. Hon slängde stenen och brast i gråt. Sjilin grep
sig an på nytt, och Dina satte sig på huk bredvid
honom och höll honom i axeln. Sjilin såg sig om —
till vänster bakom berget stod ett rött sken, månen
gick upp. »Se där ja», tänkte han. »Innan månen är
uppe måste jag ha hunnit igenom dalen och vara inne
i skogen.» Han reste sig och kastade stenen ifrån sig.
Det var ingen annan råd än att fortsätta i fotbojorna.
— Farväl, Dina lilla. Så länge jag lever kommer jag
att minnas dig.
Dina fattade om honom och började treva med
händerna, hon letade efter var hon skulle kunna stoppa
in några bröd. Han tog dem.
— Tack skall du ha, du omtänksamma unge, sade
han. Vem skall nu göra dockor åt dig, när jag är
borta? Och han strök henne över håret.
Dina brast i gråt, satte händerna för ansiktet och
började springa uppför berget, hon tog språng som
en get. Mynten i hennes hårfläta klirrade i mörkret,
det var allt som hördes.
Sjilin gjorde korstecknet, fattade med handen om
fotbojornas lås, så att det inte skulle skramla, och
började gå vägen framåt. Han släpade benen och bara
stirrade på skenet som bebådade månens uppgång.
Vägen visste han. Han skulle gå rätt fram åtta värst.
Det gällde bara att hinna fram till skogen innan månen
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
