Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var helt uppe. Han gick över bäcken — nu vitnade
redan ljuset över berget — och fortsatte genom dalen
med blicken riktad uppåt. Ännu syntes inte månen,
men allt ljusare och ljusare blev det på ena sidan
dalen. Skuggan kom krypande utefter berget och
nalkades honom mer och mer.
Sjilin gick på och höll sig troget i skuggan. Han
skyndade, men månen var än snabbare. Redan lågo
också tinnarna till höger i ljus. När han nalkades
skogen, hade månskivan stigit över bergen — det var
vitt och ljust som på dagen. Vartenda löv på träden
kunde urskiljas. Bergen lågo stumma och ljusa, allt
var som dött. Det enda som hördes var bäckens brus
nedanför.
Äntligen var han framme vid skogen, ingen hade
han mött. Han letade ut ett mörkt ställe och satte sig
att vila. (åh*1;
Han vilade och åt sina bröd, hittade en sten och
började åter fila på fotblacken. Sina händer trasade
han sönder, men bojorna de höllo. Han reste sig och
gick ut på vägen. Då han gått en värst voro krafterna
slut, benen värkte. Efter ännu ett tiotal steg stannade
han. »Kan inte hjälpas», tänkte han, »jag måste släpa
mig framåt så länge jag orkar. Sätter jag mig, så reser
jag mig inte mer. Till fästningen tar jag mig inte fram,
men när det dagas lägger jag mig i skogen och ligger
där till i morgon natt, då börjar jag gå igen.»
Hela natten gick han. Ett par tatarer redo vägen
fram, men Sjilin hörde dem på långt avstånd och
gömde sig bakom ett träd.
Redan började månen blekna, det blev daggvått och
snart skulle det dagas, men Sjilin hade ännu ej hunnit
till skogsbrynet. »Nå», tänkte han, »jag går trettio
steg till, sedan viker jag av in i skogen och sätter mig.»
Han gick de trettio stegen och fick se att skogen tog
slut. Han trädde ut i skogsbrynet. Det var alldeles ljust.
Som i öppna handen såg han framför sig stäppen och
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
