Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud ser sanningen, men hastar inte att yppa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Sibirien levde Aksenov tjugusex år som straffånge.
Hans hår blev vitt som snö, skägget långt och
gråsprängt. All hans glättighet försvann. Han blev böjd,
talade föga, skrattade aldrig och bad ofta till Gud.
På fästningen lärde sig Aksenov att göra skor och
för pengarna han förtjänte köpte han Helgonlegenderna,
som han läste, när det var dager i fästningen, och på
helgdagarna gick han i fästningskyrkan, föreläste
Apostlagärningarna och sjöng i kören; sin vackra röst hade
han ännu kvar. Befälet tyckte om Aksenov för hans
fogliga lynne och medfångarna kallade honom
»farfarsgubben» och »gudsmannen». Gällde det någon begäran,
gåvo fångarna alltid Aksenov i uppdrag att framföra
den till befälet, och råkade fångarna i tvist sinsemellan
gingo de alltid till Aksenov för att han skulle slita
tvisten.
Hemifrån skrev ingen till Aksenov, och han visste
inte om hans hustru och barn voro i livet.
En gång kom det nya fångar till fästningen. På
kvällen samlade sig alla de gamla fångarna kring
nykomlingarna och började fråga dem från vilken stad
eller by de voro och varför de kommit hit. Aksenov
satte sig också på nykomlingarnas brits och lyssnade
med nedslagna ögon till vad de berättade.
En av de nya straffångarna var en högväxt, kraftig,
omkring sextio års gubbe med kortklippt grått skägg.
Han berättade varför han blivit fast.
— För rakt ingenting har jag kommit hit. Jag spände
en häst ifrån en forvagn. De kom på mig och sa: du
stal. Men jag sa: jag ville bara komma fram fortare —
jag släppte ju hästen. Och forkarlen är en god vän
till mig. Alltihop är i sin ordning. Nej, sa de, du stal.
Vet de om och när jag stal! En gång gjorde jag något
så att jag för länge sen borde ha åkt hit, då kom de
inte på mig, men nu skjutsar de mig hit emot all lag
och rätt. Men jag ljuger — jag har varit i Sibirien
förut, men då satt jag här inte länge...
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
