Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud ser sanningen, men hastar inte att yppa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ivan Dmitritj, förlåt mig, förlåt mig för Guds
skull! Jag skall bekänna att jag mördade
handelsmannen — då blir du fri och får vända tillbaka hem,
Aksenov sade:
— Stjälpa är lätt, hjälpa är svårt. Vart skall jag nu
ta vägen?... Min hustru är död, barnen har glömt
bort mig. Jag har ingenstans att ta vägen.
Makar Semjonov reste sig ej, han slog pannan mot
golvet och sade:
— Ivan Dmitritj, förlåt mig! När de pryglade mig
med knut kändes det inte så svårt ^om att nu se på
dig. Och till på köpet hade du miskund med mig
och yppade ingenting. Förlåt mig för Kristi skull,
förlåt mig missdådare!
Och han brast i snyftningar.
När Aksenov hörde att Makar Senjonov grät, brast
han själv i gråt och sade:
— Gud förlåte dig! Jag är kanske hundra gånger
sämre än du. — Och med ens blev han lätt om
hjärtat. Han slutade att längta hem, var nöjd att stanna
på fästningen och tänkte bara på sin yttersta stund.
Makar Semjonov lydde inte Aksenov utan angav sig.
Men när papperen om frigivning kommo var Aksenov
redan död.
1872.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
