Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en rik köpmansdotter, som fadern hade utkorat
till hustru åt honom.
— Han får pengar av mig och därtill hustruns
hemgift, sade fadern, då kan han väl börja leva ett ordnat
liv. Om han lovar hörsamma min vilja, skall jag
förlåta honom. Men just nu ger jag honom ingenting,
och vid första förseelse han begår överlämnar jag
honom i myndigheternas händer.
Julius gick in på allt och blev utsläppt. Han lovade
gifta sig och överge sitt dåliga liv, men ämnade
ingalunda hålla löftet.
Och livet i hemmet blev nu ett helvete för honom.
Fadern talade ej till honom och grälade på modern för
hans skull, modern grät.
En dag kallade modern honom in till sig och
lämnade honom i smyg en ädelsten, som hon tagit från
mannen.
— Ut och sälj den, men inte här utan i någon annan
stad, och betala dina skulder med pengarna. Jag skall
nog tills vidare lyckas dölja försäljningen, och blir
den upptäckt skyller jag på någon av slavarna.
Moderns ord rörde Julius’ hjärta. Han blev förskräckt
över vad hon gjort och gick sina färde utan att taga
ädelstenen.
Han visste inte själv varför och vart han gick. Han
gick bara rätt fram, ut ur staden, i en känsla att han
måste övertänka allt vad som skett och vad som väntade
honom. Hur han gick och gick kom han till gudinnan
Dianas lund utanför staden. Han beträdde den och där
i ensligheten började han tänka. Den första tanke som
kom för honom var att han skulle bedja gudinnan om
hjälp. Men han trodde inte längre på sina gudar, och
därför visste han att han inte kunde vänta hjälp av
dem. Men om icke av dem, av vem? Att själv söka
reda upp sin ställning föreföll honom som en uppgift
över hans krafter. I hans själ rådde mörker och kaos.
Men ingenting annat återstod. Han måste vända sig
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
