Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större dragningskraft på mig till en tid, men sedan
blir hon än mindre tilldragande för mig än min hustru.
Jag har erfarit det. Nej, jag har inte funnit
tillfredsställelse i äktenskapet. Ja, min vän, slöt Julius,
filosoferna ha rätt: livet skänker ej vad själen begär. Det
har jag fått erfara i äktenskapet. Men att livet inte ger
den lycka som själen åtrår, det bevisar inte att er
villfarelse förmår skänka den, tillfogade han
småleende.
— Vad anser du för vår villfarelse? frågade
Pamfilius.
— Er villfarelse består i att för att befria människan
från lidanden som äro förenade med tillvarons former
avvisa ni tillvarons former — livet själv. För att slippa
besvikelser avvisa ni lyckan, avvisa ni själva äktenskapet.
— Vi avvisa inte äktenskapet, svarade Pamfilius.
— Om inte äktenskapet så avvisa ni kärleken.
— Tvärtom, vi avvisa allt utom kärleken. Den är för
oss alltings grund.
— Jag förstår dig inte, sade Julius. Av allt vad jag
har hört av andra och dig själv och av att du ännu
inte är gift, fastän vi äro jämnåriga, av allt sluter jag
att äktenskapet inte förekommer bland er. Ni kristna
fortsätta ett förut ingånget äktenskap, men ni ingå
inte äktenskap. Ni bekymra er inte om människosläktets
bestånd. Och om ni vore ensamma i världen, skulle
människosläktet för länge sedan ha upphört att
existera, upprepade Julius en sats han många gånger
hade hört.
— Det är orättvist, sade Pamfilius. Det är sant att
vi inte uppställa människosläktets bestånd som ett mål
och inte bekymra oss lika mycket om den saken som
era vise män göra, efter vad jag ofta har hört. Vi
anse att vår Fader drager försorg om det; vårt mål
är bara att leva i enlighet med hans vilja. Om han vill
människosläktets bestånd, så kommer det att bestå, vill
han det inte, så upphör det att existera; detta är inte
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
