Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan mödrar och söner, bröder och systrar. Modern
är icke för sonen, dottern är icke för fadern, systern
icke för brodern — de må vara hur vackra som helst
— ett föremål för begärelse utan för kärlek, och den
sinnliga känslan vaknar ej. Den skulle kanske vakna,
om fadern erfore att den som han anser för sin dotter
icke är hans dotter, eller ifall sonen erfore detsamma
om modern eller brodern om systern, men även då
skulle denna känsla vara helt svag och det skulle ligga
i människomakt att kuva den. Den sinnliga känslan
skulle vara svag, ty som grundval skulle den ha
kärleken till modern, till dottern, till systern. Men varför
vill du inte tro att inom mannen skulle kunna fostras
och befästas samma känsla för alla kvinnor som för
mödrar, systrar och döttrar och att på denna känslas
grundval den äktenskapliga kärleken skulle kunna
uppväxa? Liksom brodern endast när han får veta, att den
han ansett för sin syster icke är det, tillåter sig att
börja älska henne såsom kvinna, likaså tillåter den
kristne denna känsla att uppstå i sin själ först när
han känner att hans kärlek icke skulle vålla någon
annan sorg.
— Men ifall två män förälskade sig i en flicka?
— Då offrar den ene sin lycka för den andres lycka.
— Men när hon älskar en av dem?
— Då offrar den hon älskar minst sin känsla för
hennes lycka.
— Nå men om hon älskar båda och båda offra sig,
skall hon inte gifta sig med någondera då?
— Nej, då skola de äldste avgöra saken och besluta
vad som är bäst för alla och mest förenligt med
kärlekens anda.
— Men så går det ju aldrig till, och det går aldrig
till så, därför att det strider mot människans natur.
— Mot människans natur? Vilken människans natur?
Människan är utom djur också människa, och sant är
att ett sådant förhållande till kvinnan inte överens-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
