Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes måg. Om detta skulle leda till mitt giftermål
med hennes dotter, så ser jag det med glädje, men på
samma sätt kommer jag att se på hennes giftermål
med en annan.
— Det är inte möjligt! utropade Julius. Det
ohyggliga med er är just detta att ni bedraga er själva. Och
därigenom bedraga ni också andra. Den okände sade
sant om er. När jag lyssnar till dig, känner jag mig
ovillkorligt gripen av skönheten i det liv du skildrar,
men när jag tänker efter, ser jag att allt detta är ett
bedrägeri, som leder till ett rått, ett nästan djuriskt liv.
— Och vari består enligt din mening råheten?
— Däri att ni genom att själva arbeta för
livsuppehället inte ha tid och möjlighet att ägna er åt konst
och vetenskap. Här är nu du i trasiga kläder, med
grova händer och fötter, din följeslagerska, som skulle
kunna vara skönhetens gudinna, liknar en slavinna. Hos
er finns varken Apollosånger eller tempel, varken poesi
eller spel — ingenting av vad gudarna skänkt till livets
förskönande. Arbeta, arbeta som slavar eller som oxar
bara för att livnära sig — är kanske inte det en frivillig
och gudlös förnekelse av människans frihet och natur?
— Återigen människans natur! sade Pamfilius. Men
vari består denna natur? I att plåga slavarna med
arbete över deras krafter, dräpa sina bröder och hålla
dem i slaveri, av kvinnorna göra leksaker? Allt detta
är oundgängligt för den livets skönhet som du anser
för ett med människonaturen. Men består människans
natur däri eller i att leva i kärlek och endräkt med
alla och känna sig som medlem av ett enda
allmänsk-ligt brödraskap? Du misstar dig också mycket om du
tror att vi inte erkänna vetenskap och konst. Vi skatta
högt alla de gåvor med vilka människonaturen är
utrustad. Men alla människans gåvor betrakta vi som
medel att uppnå det mål vi ägna hela vårt liv —
nämligen uppfyllandet av Guds vilja. I vetenskap och
konst se vi inte en förströelse för sysslolösa människor,
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
