Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl och ve, och dessa tankar ledde honom in på andra
bittra hågkomster: hans försök att sluta sig till de
kristna, Pamfilius, som han ej hade sett nu på tio år.
Hågkomsterna upplivades ytterligare genom samtalen
med hustrun, som nu under sjukdomen ofta satt inne
hos honom och berättade honom allt vad hon genom
sin slavinna visste om kristendomen. Denna slavinna
hade för någon tid bott i samma samfund som
Pamfilius och kände honom. Julius önskade träffa
slavinnan, och när hon kom till hans bädd utfrågade han
henne om allt och i synnerhet om Pamfilius.
— Pamfilius, berättade slavinnan, var en av de bästa
bröderna och var älskad och avhållen av alla. Han
var numera gift med samma Magdalena som Julius hade
sett för tio år sedan. De hade redan flera barn. Ja,
den som inte tror att Oud har skapat människorna till
att vara lyckliga, slöt slavinnan, han bör gå och se
deras liv.
Julius skickade bort slavinnan, och bliven ensam
började han tänka över vad han hört. Han kände avund,
då han jämförde sitt liv med Pamfilius’, och ville helst
komma ifrån tankarna. För att skingra dem tog han
den grekiska handskrift hans hustru hade lagt bredvid
honom. I handskriften läste han följande:
»Det gives två vägar: den ena livets, den andra
dödens. Livets väg är sålunda beskaffad: för det första
är du pliktig att älska Gud som har skapat dig; för
det andra din nästa såsom dig själv, och allt vad du
icke vill skall vederfaras dig skall du idke heller göra
mot andra. I dessa ord ligger följande lära innesluten:
välsignen dem som förbanna eder, bedjen för edra
fiender och edra förföljare, ty vad är det för en
förtjänst att älska dem som älska eder? Göra icke
hedningarna detsamma? Men I skolen älska dem som
hata eder, då skolen I icke längre hava fiender. Hållen
eder fjärran från köttsliga och världsliga lustar. Om
någon slår dig på högra kinden, så vänd den andra
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
