- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
162

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - VI - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kastade han en blick på sig själv, på sitt liv. Och
han själv och hela hans liv föreföll honom som ett
enda förfärande misstag. Han hade inte levat utan blott
genom alla sina förvillelser, alla omsorger om livet
omintetgjort möjligheten att leva ett verkligt liv. »Jag
vill inte förspilla livet, jag vill leva, jag vill vandra
livets väg», sade han sig.

Han erinrade sig allt vad Pamfilius sagt honom under
deras föregående samtal, och alltsammans detta
föreföll nu så klart och visst att han förvånade sig över att
han den där gången hade kunnat sätta tro till den
okände och inte fullföljt sin avsikt att sluta sig till
de kristna. Han erinrade sig också vad den okände
hade sagt till honom:

»Gå dit, när du har prövat livet.»

»Välan, jag har prövat livet och ingenting har jag
funnit i det — jag överger allt och går till dem för
att leva så som här är sagt.»

Han yppade sin avsikt för hustrun och hon blev
strålande glad. Hon var redo till allt. Det gällde nu
bara att sätta beslutet i verket. Hur skulle de göra med
barnen: skulle de taga dem med sig eller lämna dem
kvar hos farmodern?

Hur skulle de kunna taga dem med sig — efter en
fostran i överflöd utsätta dem för fattigmanslivets alla
umbäranden? Slavinnan erbjöd sig att följa med dem.
Men modern kände oro för barnen och förklarade att
det var bättre de lämnade dem kvar hos farmodern och
begåvo sig av ensamma. Och därom enades båda.

Beslutet var fattat, endast Julius’ sjukdom fördröjde
verkställigheten.

VII.

I denna sinnesförfattning insomnade Julius. På
morgonen omtalade man för honom att en skicklig läkare
på genomresa i staden önskade träffa honom och lovade

162

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free