- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
173

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Julius teg.

— Ja, sade han, du har kanske rätt, men barnens
uppfostran är börjad, de bästa lärare undervisa dem.
Må de få lära allt vad vi veta. Någon skada kan det
ju omöjligt göra. Och både för mig och för dem är
det ännu tid. De kunna sluta sig till er, när de bli
färdiga, ifall de anse det bäst. Och jag för min del
kan göra det, när jag har sörjt för barnen och blir fri.

— Lären känna sanningen, så bliven 1 fria, sade
Pam-filius. Kristus ger full frihet med ens; den världsliga
lärdomen skänker den aldrig. Farväl.

Och Pamfilius gick med sin son.

Dödsdomen över de kristna verkställdes offentligt,
och Julius såg hur Pamfilius jämte andra kristianer
bortförde martyrernas lik.

Han såg honom, men av fruktan för överheten gick
han ej fram till honom och kallade honom ej till sig.

X.

Ytterligare tolv år förflöto. Julius’ hustru dog. Hans
tid upptogs av offentliga värv och fikandet efter en
makt som ibland skänktes honom, ibland gled honom
ur händerna. Han var mycket rik och blev allt rikare.

Hans söner växte upp, och i synnerhet den andre
sonen i ordningen började föra ett överdådigt
levnadssätt. Han slog hål i botten på tunnan där rikedomarna
samlades, och ju mer rikedomen växte, dess stridare
rann den ur hålet. Julius började samma strid med
sönerna som hans egen far haft med honom. Vrede,
hat, avund.

Vid samma tid föll Julius i onåd hos stadens högste
styresman. Julius övergavs av sina forna smickrare och
landsförvisning väntade honom. Han reste till Rom
för att rentvå sig, men fick ej företräde och befalldes
att avresa.

Vid hemkomsten fann han sonen i ett lag av utsvä-

173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free