- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
187

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alltjämt utan att svara sparkade Kornej upp dörren
med foten, och den smällde mot väggen så att huset
skakade.

Kornej gick in i köket, väckte den dövstumme och
befallde honom att spänna för. Den dövstumme
stirrade yrvaket och förvånat på farbrodern och for med
händerna genom håret. När han äntligen begrep sprang
han upp, fick på sig filtskorna och en trasig päls, tog
lyktan och gick.

Det var redan alldeles ljust, när Kornej med den
dövstumme som körsven åkte ut genom porten och
vände tillbaka samma väg som han åkt med Kuzma på
kvällen.

Han kom till stationen fem minuter före tågets
avgång. Den dövstumme såg hur han köpte biljett, hur
han tog kappsäcken och steg upp i kupén med en
nick åt honom och hur tåget rullade bort.

Utom blodvitena i ansiktet hade Marfa fått två
revben bräckta och krossår i huvudet. Men den kraftiga,
starka unga kvinnan var efter ett halvår så återställd
att inga spår funnos kvar efter misshandeln. Flickan
åter förblev halv krympling för livet. Två ben i hennes
arm hade bräckts och armen blev obrukbar.

Om Kornej hade ingenting försports sedan den
natten då han givit sig av; man visste inte om han levde
eller var död.

II.

Sjutton år hade gått. Det var på senhösten. Solen
gick sin korta bana och redan vid fyratiden började
det skymma. Andrejevs kreatur voro på hemväg till
byn. Herden, som fullgjort sitt dagsbeting, gick sina
färde och kvinnfolk och barn drevo krittren hem.

Hjorden hade just kommit upp från stubbåkern och
ut på den sönderkörda, av klövar söndertrampade stora
landsvägen,, och under oavbrutet bölande och bräkande

187

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free